Det här är första delen i en vad jag skulle vilja beteckna barn/ungdoms-fantasy-serie. Handlingen tilldrar sig i och runt klostret Redwall som till största delen bebos av möss. De onda figurerna i historien är främst råttor, ledda av den hemske Cluny. Den som ganska snart visar sig bli hjälten i historien är den unge novisen Matthias, som på något mystiskt sätt verkar ha kopplingar till en historisk hjälte. Det är en klassisk hjältesaga, lite småspännande och med flera roliga bifigurer.
Tyvärr sugs jag dock inte in i den här världen. Den skulle ha kunnat vara fängslande, men misslyckas. Nog för att det här är en låtsasvärld för barn, men det är lite väl mycket motsägelser och hängande frågor. Hur kan råttorna rida i en vagn dragen av en häst? Vilken religion hör klostret till? Hur stor är egentligen klosterbyggnaden i förhållande till mössen? Dessutom är handlingen vansinnigt förutsägbar. Det finns inga nyanser och alla personer är stereotypa. Jag läser gärna barn- och ungdomslitteratur, men det här är en serie som jag inte kan rekommendera.
fredag 25 juli 2008
Leonie Swann: Glenkill
Glenkill är en fantastisk bok som får en att se på världen med andra ögon, åtminstone varje gång man passerar en fårhage. Den sympatiske fåraherden George blir tyvärr brutalt mördad i början av boken, men hans fårhjord bestämmer sig för att lösa mysteriet. Handlingen berättas uteslutande från fårens perspektiv, och även om de är trevliga så är de inte alltid särskilt smarta. Eller snarare är det så att deras begreppsvärld är något begränsad och allt som de ser måste tolkas genom deras egna erfarenheter av att vara får.
Alla fåren har namn och tydliga personligheter, vilket framgår av dramatis oves i början av boken. (Oves - bara en så'n sak!) Även om de i strikt mening kanske inte alltid agerar som de stillsamma betande varelser man ibland går förbi, så gör inte det något, för på något sätt känns deras beteende djupt trovärdigt. Det är som om författaren verkligen vet vad det innebär att vara får, eller åtminstone har tänkt igenom det noga. Själva deckarintrigen är faktiskt helt okej också, men den stora behållningen är fåren och deras sätt att angripa olika problem. Detta perspektiv gör boken unik, åtminstone i vår bokhylla. Jag skulle kunna skriva mycket mer, men det skulle bara förstöra nöjet att själv upptäcka denna otroligt trevliga skock med får. Läs den!
Alla fåren har namn och tydliga personligheter, vilket framgår av dramatis oves i början av boken. (Oves - bara en så'n sak!) Även om de i strikt mening kanske inte alltid agerar som de stillsamma betande varelser man ibland går förbi, så gör inte det något, för på något sätt känns deras beteende djupt trovärdigt. Det är som om författaren verkligen vet vad det innebär att vara får, eller åtminstone har tänkt igenom det noga. Själva deckarintrigen är faktiskt helt okej också, men den stora behållningen är fåren och deras sätt att angripa olika problem. Detta perspektiv gör boken unik, åtminstone i vår bokhylla. Jag skulle kunna skriva mycket mer, men det skulle bara förstöra nöjet att själv upptäcka denna otroligt trevliga skock med får. Läs den!
Bo Baldersson: Statsrådet och den utsträckta handen
Detta är den nionde Balderson-deckaren, och jag har hittills lyckats läsa dem i ordning. Det spelar egentligen ingen större roll, för huvudpersonerna utvecklas inte. Galleriet av småkonstiga mordmisstänkta filurer är sig likt från övriga böcker. Vilhelm träffar en gammal bekant från ungdomen. Statsrådet sätts på plats av en gammal dam med skinn på näsan, som för övrigt sätter alla andra på plats på ett för läsaren underhållande sätt. Utfrågningarna går sin gilla gång, då och då avbrutna av kapitel avsedda att gissla den samtida politiken. Större delen av boken är minst lika småtrevlig som de andra, men vid upplösningen avviker den från normen och blir lite underlig på ett sätt som jag inte ska gå in på. Eftersmaken blir därmed något sämre än vanligt.
Senaste tidens läsa böcker
På något sätt lyckades jag trilla ur loopen när det gäller att uppdatera den här läsjournalen. Jag hade stora planer på att komma ikapp till semestern, men nu har större delen av den passerat utan några uppdateringar. Nu tänkte jag dock ta tag i det hela, och jag börjar med en lista över de böcker som jag läst under maj, juni och juli. Dessa tänker jag blogga om, mer eller mindre utförligt, den närmaste veckan:
- Bo Baldersson: Statsrådet och den utsträckta handen
- Leonie Swann: Glenkill
- Brian Jacques: Redwall: Cluny Gisslaren
- Michel Hoeye: No time like showtime
- Fale Burman: Död åt republiken
- Mons Kallentoft: Sommardöden
- Kate Mosse: Sepulchre
- Donna Tartt: Den lille vännen
- Thomas Kanger: Den döda vinkeln
- John O'Farrell: Kan innehålla nötter
- Charles Stross: Halting State
- Åsa Larsson: Solstorm
Så, nu har jag lovat. Och i höst ska det bli mer frekventa uppdateringar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)