tisdag 16 september 2008

Douglas V. Duff: Rymdpiraterna

Rymdpiraterna är sedan länge utgallrad från Björsäters folkbibliotek, en filial av Åtvidabergs kommunbibliotek. Den är från 1958 och i gammalt biblioteksband som luktar så där som bara gamla biblioteksböcker gör. Ryggen bär beteckningen uHcg vilket indikerar att det är en ungdomsbok.

Boken utspelar sig i mellanöstern och huvudpersonen är en sextonårig brittisk pojke vid namn Alan. Han och hans tvillingbror uppfostrades av en arabisk kvinna sedan deras mamma skjutits av terrorister, vilket gör att han behändigt nog talar flytande arabiska likaväl som engelska. En grupp skummisar med flygdräkter, antagligen drivna av någon atomkraft, har tillfångatagit en massa människor och bygger en hemlig bas i bergen. Självklart måste Alan rädda allihop, inte minst kvinnan som uppfostrat honom och hans bror.

Detta är en klassisk pojkbok, rätt spännande, och med intressanta politiska undertoner.

Om jag räknat rätt är detta årets 33:e bok. Inte så imponerande kanske, men jag läser ju mest för min egen skull.

Mark Mills: The savage garden

The savage garden åkte med i någon "Köp tre, betala för två" i någon bokhandel i London senast vi var där. Efter att ha sett omslaget och läst baksidestexten bestämde jag mig efter tjugo sekunder att det här var ännu en trevlig bok i kölvattnet efter da Vinci-koden. Även om jag raljerar lite över detta fenomen är det i min värld inte negativt. Det har kommit många böcker som är betydligt mer intelligent skrivna, men de får naturligtvis inte lika många läsare.

Huvudpersonen David är en ung konststuderande som åker till Italien för att skriva en uppsats om en gammal renässansträdgård med skulpturer. Boken utspelar sig 1958, ett drygt decennium efter andra världskriget. Hans uppgift är att ta reda på trädgårdens hemlighet. Varför lät husets ägare uppföra trädgården som en minnespark efter sin fru, trettio år efter hennes död? Vad betyder skulpturerna? Och vilka hemligheter döljer den nuvarande ägarfamiljen? Adam dras in i något som är större än han först trott, men han är ung och perceptiv och klarar ut det mesta.

Trots sina nästan 400 sidor går det relativt fort att läsa boken. Sidorna är glest satta och språket är lätt, trots många referenser till renässanskonst, om vilket jag inte kan särskilt mycket. Men är man det minsta intresserad av konst, litteratur och antik mytologi är den här boken ett perfekt sätt att fördriva några timmar.

William Gibson: Spook country

Gibson har på senare år skrivit allt mer realistiska romaner som ligger en bra bit ifrån 1980-talets cyberpunk. Precis som förra boken Pattern recognition har Spook country i princip inga SF-inslag, men Gibson kan skriva suggestivt och lite lätt obegripligt i alla fall.

En före detta artist som nu livnär sig som frilansjournalist håller på att göra ett reportage om lokativ konst åt en nystartad tidning som kanske inte existerar. Lokativ konst existerar i en virtuell verklighet som är kopplat till en fysisk plats, som om någon hade ritat ovanpå verkligheten. För att lösa detta rent tekniskt behövs smått olagliga installationer av trådlösa nätverk. En av teknikerna bakom konstverken har dock försvunnit under mystiska omständigheter. Parallellt med detta håller en ung kille på att skicka meddelanden genom iPods. Och någon annan jagar honom.

Det är många personer med i historien och det är till en början inte helt klart hur de hör ihop med varandra. När boken är slut är det fortfarande många frågetecken kvar, men det är liksom Gibsons stil. Han skriver rätt obegripligt och i början får man kämpa sig igenom texten. Kanske har jag bestämt mig för att tycka om det på förhand och har därför större tålamod än vanligt.

Rebekah Nathan: My freshman year

Under en av mina planlösa vandringar i universitetsbiblioteket snubblade jag över den här boken. Den handlar om en antropolog som, efter att ha undervisat antropologi i femton år, insåg att hon egentligen inte visste särskilt mycket om sina studenter. Därför såg hon till att bli antagen som student för att göra precis det som antropologer gör: leva tillsammans med folkstammar under täckmantel.

Författarens namn är en pseudonym och hon är noga med att inte avslöja vilket universitet hon studerat, allt för att skydda integriteten hos dem hon studerat. Boken är en rätt så populärvetenskaplig beskrivning av hennes studier och slutsatser. Angreppssättet är mycket fascinerande, även om slutsatserna inte direkt är särskilt omvälvande. Det finns dock många intressanta sidospår som gör att man måste lägga ifrån sig boken och sitta och fundera en stund. Författaren funderar över vad det innebär att vara amerikan, hur unga människors individualism fungerar och hur minoritetsgrupper identifierar sig själva.