Prosapolis

DN har inrättat en prosapolis, tydligen i syfte att på ett lätt humoristiskt sätt kritisera texter och författare. Detta fenomen skiljer sig på ett hälsosamt sätt från typiska språkpoliser genom att lyfta blicken och fokusera på texten snarare än orden. Felstavningar är inte så intressanta, det viktiga är att identifiera syntaktiskt korrekta missbruk av språket. Jag tycker att det är en fantastisk idé, framför allt efter att ha läst deras första anklagelse gentemot Paulo Coelho. De varierade men ofta positiva sätt varpå andra bloggare har recenserat honom har fyllt mig med en känsla av obehag som nu prosapolisen på ett förjänstfullt sätt har satt ord på. Han bakar fluffiga och pompösa maränger av innehållslösa "visdomar". Klart att jag aldrig skulle få för mig att läsa sådant! Livet är för kort för att ödslas på halvtaskiga böcker. Och det ska bli intressant att se hur lång tid det tar för mig att bli oense med prosapolisen.