Elizabeth Kostova: Historikern

Det här är en kloss på över 550 sidor som följde med hem från årets bokrea. Jenny uppmuntrade mig att köpa den, så att hon kunde ta bort den från listan över böcker som hon funderar på att ge mig i present. Jag har själv tittat på den i olika sammanhang, så jag var inte direkt nödbedd.

För mig hamnar Historikern i samma fack som Da Vinci-koden. Den är på samma sätt en berättelse om människor som är på jakt efter något, antagligen också jagade av någon och där handlingen är baserad på gamla invecklade och okända samband som måste förklaras i detalj. Det rör sig alltså om ett slags litterär Indiana Jones och jag tycker om det.

I den yttersta berättelsen hittar en ung kvinna en samling mystiska dokument i sin fars bibliotek. Hon får honom att sakta men säkert berätta vad de handlar om och så småningom märker hon att de är sammanlänkade med hennes mor. Av olika skäl tvingas de ut på resor i Europa för att söka information om den gamla Dracula-legenden som utgör huvudtemat i boken.

Det blir ganska mycket historiska detaljer, gulnade dokument som ska tolkas, gamla munkar som gjorde si eller så - men det blir trots detta aldrig pratigt eller tråkigt. Boken är spännande rakt igenom, precis som Da Vinci-koden, men den är också mer personlig och karaktärerna är djupare.

Nu är det väl inte säkert att Elizabeth Kostova har inspirerats av eller ens läst Dan Brown, men eftersom jag läste dem i den ordningen låg jämförelsen nära till hands. Det verkar för övrigt som att det kommer en mindre flodvåg av den här typen av spänningsromaner med historisk och/eller mystisk anknytning. Detta är bara trevligt, för då har jag läsning flera år framöver.