Neal Stephenson: Cryptonomicon

Den här boken är en av anledningarna till att jag inte bloggat så mycket på senaste tiden. Med sina 918 sidor har det trots allt tagit några dagar att plöja igenom Cryptonomicon, som är en av de nördigaste böckerna jag har läst på länge.

Det tog säkert 200 sidor innan jag kände att jag kom in i handlingen. Den utspelar sig på två olika plan: dels under andra världskriget, dels i nutid. Under kriget följer vi flera olika personer. En grupp allierade soldater skyfflas runt i världen på skenuppdrag i syfte att dölja för tyskarna att de allierade har knäckt deras krypton. Vi följer också med en av hjärnorna bakom kryptoknäckningen och även en japansk löjtnant som råkar ut för många udda händelser. I nutid får vi följa med en grupp IT-konsulter som försöker skapa en datalagringstjänst i ett litet sultanat i Stilla havet. Efter många om och men visar det sig självklart att allting hör ihop på ett ganska intrikat sätt. Därför vill jag inte säga särskilt mycket mer om handlingen.

Ett genomgående tema är kryptering, vilket gör boken intressant. Vi får bland annat träffa Alan Turing, en av mina personliga förebilder. Ibland drar författaren iväg på teoretiska sidospår som är rätt intressanta, men kanske lite långrandiga. Ett annat tema är givetvis andra världskriget. Detta är inte fullt lika intressant. Jag är faktiskt hjärtligt trött på alla dessa romantiserade skildringar av andra världskriget. Varför ska man gotta sig så i det? På ett sätt förkroppsligar den här boken mycket av det som är dåligt med den gängse bilden av manlighet. Den är ibland väldigt enkelspårig och zoomar in på fantastiskt tråkiga och detaljrika krigsskildringar. Även om historien tog sig mot slutet och blev riktigt kul tycker jag ändå att författaren kunde ha slängt bort hälften av boken utan större förlust.

Sammanfattningsvis kan man säga att det här är en bra bok för så'na där män som läser en bok vartannat år.