Charles Stross: Saturn's Children

En bit in i framtiden är mänskligheten helt utdöd, men alla robotar är kvar och försöker efter bästa förmåga upprätthålla samhället. En social hierarki har uppstått där de mest människoliknande robotarna styr. Freya Nakamichi-47 lever lite utanför den här hierarkin. Hon och hennes systrar konstruerades för att... hm... tillfredställa ett av människornas mest grundläggande behov. Men nu finns inga människor kvar och hennes liv är ganska tomt och innehållslöst. För att klara livhanken, och undkomma en del skumma typer, tar hon ett uppdrag som kurir åt Jeeves Corporation. Hennes uppdrag är att smuggla en okänd behållare från Venus till Mars. Det är dock inte så enkelt som det låter, eftersom många är ute efter det hon fraktar.

Stilmässigt är den här boken rätt annorlunda från övriga jag har läst av samma författare. Den är dedikerad till Robert Heinlein och Isaac Asimov och är skriven i deras anda. Omslaget deklarerar att det är en space opera och till sin struktur och innehåll liknar boken Heinlein. Tematiskt har den mycket gemensamt med Asimov med den intressanta problematiseringen av ett robotsamhälle som saknar människor. Denna sammanvävning av två giganters tankevärldar är skickligt gjord och mycket underhållande.

Jag har den amerikanska inbundna utgåvan med ett omslag som många ogillar, även författaren själv i viss mån. Samtidigt som jag tycker att det är en sorglig värld vi lever i där författaren inte kan påverka omslaget, skulle jag inte skämmas för att ses läsa den här boken offentligt. Jag gillar den här typen av futuristisk teckning och tycker att det är rätt larvigt att ärkekonservativa och svårt politiskt korrekta tyckare känner sig nödgade att lägga ner energi på att tycka illa om något så trivialt.